Jag fick plötsligt för mig att skriva lite blogg. Kanske i hopp om en bra mjukstart inför hårt pluggande senare. Vem vet.

Livet just nu med tre beskrivande ord är svårt, nytt och spännande. Det har varit en jobbig höst på många sätt, med såväl studier som relationer. Något av det jobbigaste jag har gått igenom, än så länge. Som tur är så är man omringad av fantastiska personer som ställer upp och sätter färg på tillvaron. Men nu är det nytt år och nya tag vilket kommer bli grymt. Veckan har än så länge bjudit på bland annat spelkvällar, Per Morberg och mys. Förresten så är Pers fru Inese jättegullig. Jag har även påbörjat projekt "hylluppställning" vilket fick en dålig start. Nästa gång borde jag nog använda ett vattenpass istället för Burre som hjälpmedel.

Nu ska jag äta, plugga och träffa Malin!

Jag skulle vilja påstå att jag tycker mycket om att skriva och har sedan jag var liten sysselsatt mig med att skriva små noveller och framförallt dikter av olika slag. Däremot måste jag medge att jag under det senaste, typ året, knappt har skrivit någonting. Bortsett från sådant som har med skolan att göra dårå vilket förresten har gått lite halvdant, har jag hört. Jag har nog helt enkelt varit på tok för lycklig för att skriva och skyller därför på min pojkvän, Mama Odi och majsen. Mest majsen. Men nog om detta, nu har jag iallafall lyckats få mig själv till att skriva lite blogg.

Det är sommar och jag kommer nog inte hinna vänja mig innan den tar slut. Jag liksom gav upp hoppet någonstans där mitt i vårens snökaos. Fantastiskt. Det är iallafall väldigt skönt att den äntligen är här även om all ledighet inte känns så härlig som den borde. Jag har inte lyckats få något jobb vilket till största delen beror på mig själv och min dumhet. Har sökt några jobb, men inte många. Istället så ska jag läsa två sommarkurser och fixa ihop lite rester som ligger och gnager. Min plan är att vara kvar i Linköping största delen av sommaren men även hitta med några veckor i Stockholm och på landet. Axel ska jobba på kollo hela sommaren så kommer kännas tomt och ovant men har några godingar till vänner som är kvar och nog ska lyckats hålla mig på andra tankar. Jag och Dessi har i fyllan och villan skakat hand på att återigen vara varandras sommarvänner. Känns jättebra.

Nu är det tillbaka till tentapluggandet som gäller om jag ska kunna ge mig iväg med iallafall en gnutta ihop imorgon.

Hejs! 

Jag är fortfarande lika dålig på att skriva. Det måste antingen bero på att jag har så otroligt mycket viktigt att uträtta och typ en miljon fantastiska vänner att träffa. Eller att jag inte gör så mycket alls och därför inte har något roligt att skriva om. Mer säger jag inte.

Heglen bjöd på mys och fest. I fredags hade jag en mysig hemmakväll som började med middag med Axel, följt av massor av skratt och Evald och Gustav och när Gustav begav sig vidare mot hg så plockade jag och Evald fram massor av glass och såg på filmen The pursuit of happiness. Lördagen bjöd på en småseg förfest hos någon som heter Axel. Man fick inte prata på festen så jag, Pablo, Tilda och Linn hade en egen fest i köket. Sen blev det hg där jag bland annat lyckades spilla öl på folk, glömma bort namn och planera min framtid som buggdansare.

Nu är det mest tentaplugg som gäller, även om det inte ser alltför ljust ut. Tentan är på torsdag och kan näst intill ingenting. Gah! Jag och Axel har börjat streckkolla på The big bang theory. Axel är typ galen, tror han har hittat sin stora kärlek i livet. Sheldon Cooper. I måndags lyckades jag övertala honom om att vi skulle göra något annat vilket slutade såhär: http://bratbyxan.blogspot.com/2010/01/baby-odis-aventyr.html :)

Efter tentan på torsdag är det dags att återigen packa väskan och åka hem till Stockholm för att fira mammas 50-årsdag. Ingen rast, ingen ro. Jag fyller 22 år på tisdag och kommer nog också få en och annan present under helgen. Hurra för mig! Ska försöka vila upp mig lite också för att börja flyttpacka nästa vecka. Det känns både spännande och nervöst.

 

Hejåhå! Jag inspirerades av Tildas blogg och tar efter denna musikgrej. Man klickar sig fram i spellistan av skriver in den låt som kommer på frågan man är på. Det är alltså slumpen som avgör men jag börjar undra om ödet har hjälpt till på traven med tanke på hur rätt det blir ibland. Det kan man ju fundera över.

Hur mår du idag? The escapologist
Kommer du komma långt i livet? Who'd have known
Hur ser dina vänner dig? Breakfast in America
Vad är ditt livs theme-song? September
Vad är ditt livs historia? Min älskling har ett hjärta av snö
Hur är skolan för dig? Honey and the moon
Hur kan du komma framåt i livet? I will possess your heart
Vad är det bästa med dina vänner? You're the only one
Vad finns i lager för nästa vecka? Falla fritt
Vilken sång beskriver dig bäst? Shoreline
Hur är det med ditt liv? Save me from myself
Vilken låt ska spelas på din begravning? Kiss from a rose
Hur ser världen på dig? My heart still beats for you
Kommer du ha ett lyckligt liv? Down to earth
Vad tycker dina vänner om dig? Soulsbyrry hill
Har du en mörk och djup hemlighet? Yellow me
Brukar folk i hemlighet fantisera om dig? Romeo and Juliet
Hur kan jag göra mig själv glad? Monday morning
Vilken låt beskriver den du är attraherad av? Dangerous
Vad skulle du vilja säga till nästa generation? I could say
Vad är några tips till mig? Little lies, Jag får liksom ingen ordning och I'd rather be with you

Oj, nu blev texten konstig.. kul! Idag har varit en trevlig dag. Jag har varit på bio och sett A christmas carol, spelat Monopol i en halv evighet, tittat på mera film och flamsat runt (se bilden nedan). Jag saknar dock Axel jättemycket vilket börjar bli typ asjobbigt. Men! Nu är det fan dags att sova, herrejävlar!

Godnatt!

Julafton närmar sig och det blir nog en vit jul trots allt. Det börjar nästan blir lite väl mycket snö och väldigt mycket för kallt. Mysigt när man sitter inne i värmen och smuttar på glögg men mindre kul när man är ute och flänger runt i julrushen. Här hemma är det sig likt och det vore så mycket trevligare om familjen Thunberg var lite mer kärleksfulla mot varandra, i alla fall två av oss. Jag hoppas att det går att sätta sig över all skit och lyckas få till en mysig jul ändå, det brukar gå hyffsat. Jag får se till att sysselsätta mig utanför hemmet. Typ, sätta mig på kvarterspuben, svepa i mig 20 bärs och börja kräla i den riktning jag tror är hemmåt. Detta blir dock plan B och jag gör ett försök till att träffa lite gamla vänner först och främst. Har bestämt öldrickande med Martin efter julhelgen och det vore väldigt roligt att träffa Jonas något. Men! Imorgon är det julfet i Spånga som gäller. Ska bli jätteroligt att träffa Sara och Sara. Sist jag såg dem var i sommras. Det ska även hinnas med en dejt med Axels föräldrar vilket känns både kul och läskigt. Även han ska få träffa mina galningar till föräldrar vilket nog känns mer nervöst. 

Jag tänkte berätta om vad jag har gjort de senaste dagarna men slogs plötsligt av en extrem trötthet. Pang! Jag kan iallafall berätta att det är vädligt spännande att döda tid med Gustav när tåget är försenat och att Sandra och Jocke är helt fantastiskt underbara.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av en mycket intressant händelse. Baby Odi på båttur!

Söndag. Känns rätt bra faktiskt när jag vet att jag inte har någon vfu att gå upp till imorgon, eller de närmasta veckorna. Det har varit väldigt roligt och det känns som om jag har lärt mig en hel del under denna vfu-period. Men nu ska det bli skönt med en paus. I fredags trotsade jag den extrema tröttheten och belsöt mig för att supa. Jag och Pablo drack några cider hemma hos honom och såg på Ullared och Idol. Mycket underhållande. Vi begav oss sedan mot flamman, och efter en drickpaus på ett bord i skogen så mötte vi upp Burre, Figge, Petter, Green och Dennis i den väldigt långa kön. Det var dock väldigt roligt att köa eftersom att alla var typ galna. Dennis som jag aldrig träffat förr gjorde ett starkt första intryck då han började flörta med tanten med rullator som leta pant brevid kön. Jag tror att hon blev lite besviken när hon insåg att Dennis inte var alltför seriös. Stackars mormor. Väl inne på flamman röjdes och dansades det till klockan blev ett och jag höll på att falla ihop av trötthet. Jag gick den långa vägen hem och det kändes som om jag aldrig skulle komma fram. Men det gjorde jag.

Igår var jag, Axel, Evald och Catrin och såg på Jubelspexet. Det var galet roligt! Jag och Evald var lite trötta och ängnade resten av kvällen åt pysselmys och såg på Vi hade iallafall tur med vädret. Jag gjorde en loppa med fiskhuvud och extremt långa ben. Evald gjorde en kokatt som spelade ishockey. Men finast blev julänglarna vi gjorde tillsammans. Efter filmen höll jag på att somna och Evald gick hemåt. Sen fick jag världens ryck och börja städa till 2 på natten. Ibland undrar jag. Idag ska det luciamysas med Evald och Palle.

Mitt spotify har äntligen börjat fungera igen. Evald ominstallerade det igår vilket tydligen var väldigt lätt. Jag har totalt handikappad när det kommer till datorer. Det är ett under att jag förstår hur facebook fungerar och lyckas skriva blogg lite då och då. Känns dock bra med tanke på att det tog typ ett år för Burman innan han förstod hur man skrev på någons wall på facebook. Kul som fan.

Rätt nöjd att jag slipper gå ut i det uschliga vädret. Vore schysst med linbanor i Ryd. Då kunde Anders som bor i huset mittimot skicka över några nygjorda kolor. Praktiskt. Nu ska jag äta och vänta på att något kul ska hända.

Hejs!

Joanna

Jag ska försöka att vara lite mer positiv i detta inlägg, även om jag inte kan komma på något vidare bra värt att berätta om. Jag var på bio med Axel i måndags och såg förhandsvisningen av luftslottet som sprängdes. Den var väldigt bra, precis som de två tidigare filmerna. Annars har det inte hänt mycket alls, bortsett från vfu, trötthet och väldigt mycket tänkande. Det är inte bra med för mycket tid över, risken är att jag tänker för mycket och gör dumma saker. Jag har inte gjort något dumt än, men är väl bara en tidsfråga. Just nu känns det som om hela mitt liv bara är  en lång väntan och det är svårt att fokusera på något. Jag har nog aldrig känns mig så stressad inför ingenting. Det var ett tag sen jag såg ett helt tv-program utan att stressa upp mig och tänka på allt annats än vad som visas på tvn. Det vore nog bra att komma iväg ett tag och få lite perspektiv på saker och ting, men det är ju lättare sagt än gjort. Det är jävligt jobbigt att inse att man ger så mycket mer än man får tillbaka. Jag tror jag måste prata med min mamma.

Nog med gnäll. Det väntar fest och spex i helgen. Och nästa helg ryktas det om galet eftersläpp med tema psyk och Alice i underlandet. Jim från Småland kommer även på besök. Sen är det inte långt kvar tills jul. Vet fortfarande inte vad jag ska göra på nyår. Det sägs ju att nyårsnatten speglar av sig på hur man ska spendera resten av året. Så man får ju tänka lite smart och först och främst utesluta mamma och pappa.

Godnatt!

Joanna, uppochner.

Två veckors VFU med tidiga mornar och huvudvärk. Det är mörkt när jag går hemifrån på morgonen, vilket inte är så konstigt eftersom att klockan är starx efter 6. Men att det är mörkt när man åker hem på eftermiddagen är fan hemskt. Trots detta så ska det bli två roliga veckor. Jag trivs allt bättre på skolan och barnen är underbara. Idag höll jag i en genomgång av siffran 8 vilket blev något rörigt eftersom två av barnen hängde i gardinerna och gnällde. Jag skötte det nog bra ändå med tanke på att jag fick gott om beröm av min mentor. Jag måste dock lära mig att prata lite högre. Barn är fanemej fantastiska. Mer kreativa, ärliga och livsnjutande varelser existerar inte.

Jag har varit väldigt nere den senaste tiden vilket börjar bli riktigt jobbigt. Att gå runt och vara på bristningsgränsen till att bryta ihop hela tiden är lite jobbigt i längden. Jag måste göra något åt det, kan inte ha det såhär. Ibland undrar jag om det är jag som är pskyko. Det skulle underlätta att ha något att se fram emot, som typ jul. Vi ska åka till Skåne och fira jul med släkten på pappas sida vilket mest känns jobbigt. Jag tycker inte om någon av dem något värst. Jag känner dem knappt med tanke på hur sällan vi ses. Resten av jullovet, om man nu kan kalla det för lov lär väl spenderas i Stockholm. Nyår är ett myserium och jag ser inte fram emot det heller om jag ska vara ärlig. Oj vad muntert det blev!

Nu blir det mat och Scrubs med Pål.

Joanna, väntar på bättre tider

Snö, regn och rusk överallt.. inte ballt! Det lär bara bli kallare och jag förstår inte riktigt hur jag ska överleva vintern. Pauline påminnde mig om att det bara är undefär ett halvår kvar tills man ser solen igen. Jätteroligt! Det går fort.. eller?

Jag har typ ingen koll på dagarna, men det får gå ändå. Förra veckan spelade jag Alias med Palle, Mirto och Evald. Jag förlorade dock både gångerna, vilket inte är så svårt att förstå. Jag hänvisar till videon på facebook. Det var iallafall väldigt roligt. Jag, Axel, Palle och Evelina försökte oss på en repris efter bakisfrukosten i söndags. Allt gick typ i slowmotion. I lördags var det fest som gällde. Till en början verkade det vara rätt många som var partysugna men sen satt vi där, jag och Axel och undrade vafan som hade hänt. Vi tog varsin öl och tittade på kvarteret skatan. Burman var lika ensam han så vi gick dit och härjade vidare. Jag var dock lite missnöjd då jag var den enda som inte ville lyssna på typ ice cube. Sen kom Camilla, Martin och nån tjej som var utklädd till fiskenät. Kul. Vi kom inte in på hg så gick tillbaka till Burre och fick med oss Frank och hans vampyrtjej. En inbjudan till en dildokväll hos Camilla och några skålar makaroner senare gick jag och Axel hem. Jag skrev typdligen min förra inlägg ungefär samtidigt. Jag har inget minne av detta och har inte en jävla aning om varför det ser ut som det gör. Herregud.

Annars har det inte hänt så mycket, tror jag. Klarade PA1 tentan, äntligen! Vilken lättnad! Andrzej är förjävla bra, men det gäller att veta vad man håller på med. Allt har varit lite uppochner den senaste tiden. Skolan har inte gått allt för bra och har haft tusen tankar som irrat runt i huvudet. Det är jobbigt att vara ledsen utan att veta varför. Fan. Nu en liten anekdot om gula vagnar. Ni vet, sånna som man kör kartonger på. Jag vet fan inte vad det heter. Igår lärde jag mig att alla med gula rullvagnar ska hälsa på varandra. Trevligt. Jag kanske borde starta en rullvagnsklubb med mandelkubb. Synd att jag inte tycker om mandelkubb. Sen skulle det bara vara jag och tanterna på stiudentbostäder, kanske skulle bli lite småtråkigt. Någon som förstod något? Näe, knappt jag heller.

Nu är jag hemma i Stockholm. Jag, mamma och bror åker till Berlin imorgon vilket ska bli jätteskoj. Jag var varit massor hos mina släktingar i Tyskland, men aldrig i Berlin. Kanske ska träffa min vän Ulli som bor där. Träffades i Egypten för tre år sen och vi och två till tyskar var ute och festade och hade förjävla roligt. Vore kul att ses igen. Jag missar dock Evalds fetfina sälfest imorgon, synd. Har spenderat kvällen med min bror. Vi har ätit god mat och tittat på "Gudarna måste vara tokiga 2". Och plötsligt fick jag den fantastiska idéén att skriva lite blogg. Jag är typ sämst. Burman skickade en fantastiskt bra låt häromdagen som jag har kört på repeat några gånger nu. Slipknot - Snuff. Typ första gången jag gillar en låt av Slipknot, bortsett från Stone Sour.

Nu ska jag passa på att ta ett bad. Lyxigt som fan.

Joanna, vill ha en kram

hej idag var en kul dag. Nu är dagen slut och åsnan är hungrig. Jag måste ha selleri, annars är det kört. Jag ska på dilokäll med Camilla imorgon. Fast min mobil är sönder. Den är typ sämst, och jag med. Vafan, vad gör jag? Sova? Ja? Nu jävlar. Jag tror att Axel har somnat. Vi har festat med Burre hela kvällen. Shit pommez, stor text!

PUSS!

Nu var det typ hundra år sen jag skrev sist. Lär hinna bli gråhårig tills det är dags nästa gång. Jag orkar inte skriva om allt som hänt den senaste tiden, utan håller mig till helgens händelser. Vill ni veta vad som hänt de senaste veckorna så får ni fråga mig. Efter en veckas tentaplugg belöt jag mig för att åka hem till Stockholm för att vila upp mig. Jag kommer dock alltid hem tröttare än när jag åkte. Det beror nog mycket på miljöombytet men mamma brukar även se till att det händer grejer mest hela tiden. Denna helg var även morm på besök. Jag lyckades klämma in en dejt med Sandra och Jocke i lördags. Vi var och åt på pizza hut, pratade om vad som händer i våra liv och tyckte lite synd om den stressade och klumpiga servetrisen. Det var lite småroligt när hon spillde öl i en tants handväska. På lördagkvällen gick jag, mamma, morm och bror ut och åt indisk mat. Mums! När vi skulle gå fick jag två klubbor i en servett av kyparen. Han hade skrivit sitt nummer i servetten. Herregud! Idag var vi på Sjöhistoriska museéts utställning om Titanic. Det var spännande, och lite sorgligt. Även om att köa i kylan i nästa en timma var något segt. Sen blev det snabba ryck hem, äta den halvklara maten och bli sjussad till tåget. Hejåhå! Nu orkar jag inte skriva mer.

Kyss&Smek!

Joanna

Klockan har precis slagit spöktimma. Tystnad och mörker, bortsett från värmeljusen som brinner i fönstret. De ser dock ut att sjunga på sista versen. Jag försökte mig på att somna när Axel deckade för någon timma sen, men det gick sådär. Kom på att det var en väldigt mycket bättre idé att facebooka och blogga istället. Det vore mycket mer praktiskt om Axel var lite mer kvällsmänniska, men jag jobbar på det. Han skulle nog tycka det vore trevligt om jag var lite mer av en morgonmänniska. Kommer aldrig att hända.

Det har varit en supermysig och lugn dag. Jag och Axel joinade frukostklubben bestående av Jonte, Ida och Björn (Måns) på deras söndagsfrukost hemma hos Jonte. Vi åt och gottade oss i inte bara en, utan hela två mysiga barnfilmer. Trolltyg i tomsteskogen och Dunderklumpen. Jag och Jonte förälskade oss i Pellegnillot. Man borde titta på barnfilmer oftare, bra mycket vettigare än allt annat skit som visas på 3an kl 21. Även om det var så jag spenderade resten av kvällen. Skönt med en lugn filmdag efter gårdagen på hg.

Jag ska nog försöka mig på att sova trots allt, så att det inte blir helkaos när jag ska upp till VFUn i veckan. Men sist men inte minst vill jag bara berätta att jag ska flytta ihop med Pauline om en månad. Det ska bli riktigt roligt!

Godnatt!

Joanna

Jag önskar att jag var bättre på att stanna upp, fånga dagen och vara tacksam för hur bra jag faktiskt har det. Omringad av underbara vänner och en mysperson till pojkvän. En familj som är ytterst instabil men bryr sig så otroligt mycket och skulle göra nästan vad som helst för vetskapen om att jag har det bra och är lycklig. Jag har haft en bra och normal uppväxt med massor av kärlek. Allt bråk hemma och ett antal elaka vänner har satt sina spår men jag har haft det bra. Jag har alltid varit rätt så blyg och tillbakadragen vilket har ställt till det, men det blir bätte för varje dag som går. Det är stor skillnad bara man går tillbaka ett år i tiden. Min mamma bestämde sig för att jag behövde komma iväg från allt gammalt och lära känna nya människor och ställde ett ulimatum. Om jag gick lärarutbildningen i Stockholm skulle hon för det första bli besviken men jag skulle heller inte få bo kvar hemma och de skulle inte hjälpa mig ekonomiskt överhundtaget om jag behövde. Om jag å andra sidan bestämde mig för att ge mig iväg för att plugga någon annastans så skulle de stötta mig till 100%. Jag funderade fram och tillbaka och lämnade motvilligt familj, vänner och pojkvän för att börja om i Linköping. Jag träffar sällan familjen, vilket är både på gott och ont. Det värsta är min bror som jag saknar mest hela tiden. Många av de vänner jag hade pratar jag inte med längre och det tre år långa förhållandet med PG tog slut. Men jag ångrar det inte en sekund och jag trivs bra, både med studier och allt runt om kring. Framförallt så trivs jag med de förändringar som skett i mig. Trots allt detta så klagar jag, vad är det för fel mig mig? Är jag dum i huvudet? Har jag inte fattat hur bra jag har det? Har jag sett för lite på utrikesnyheterna? Borde jag skaffa ett fadderbarn? Hur bra man har det så hittar man alltid något att vara missnöjd över. Det är som ett mänskligt behov. Som att jag ibland bara vill gråta och behöver någon som håller om mig och säger att allt kommer bli bra. Hur fånigt det än är. Jag önskar att jag var en bättre människa, både mot mig själv och andra. Att jag lyssnade mer på mig själv och var bättre på att visa vem jag är. Göra något av alla tankar som ständigt far runt istället för att försvinna in i min skyddade drömvärld, utan rädlsa för att förlora kontrollen. Jag önskar att jag var bättre på att visa mina nära och kära hur mycket jag bryr mig. Nu är jag där igen, missnöjd. Herregud.

Nu ska jag iallafall vara duktig och plugga, alltid något. Måste förbereda inför det hemliga mötet ikväll också, inga dumstrutar här inte.

Tack till Mirto som har inspirerat till rubriken.

Joanna

Jag är usel på att uppdatera bloggen, jag vet. Man kan nästan tro att jag har glömt bort att jag har en blogg. Det var varit nolle-p, fest, fart, fläkt och massor av annat värt att skriva om, men då skulle jag få sitta här och skriva tills på söndag, typ. Nolle-p har varit superkul och jag har lärt känna en hel hög med nya alldeleds underbara människor. Jag var dock sjuk några dagar men har ändå varit med och härjat på det mesta. Vi vann gyckelfestivalen, helt fantastiskt! Vi gjorde ett svängit gyckel av Matins "Yeah yeah, wow wow". Gudfadern (vår nollegrupp) stod och skrålade medan Evald körde sin häftiga improviserade dans och tog FOULarna med storm. Han lyckades nog charma de flesta åskådarna som inte var blinda. Evald är en såndär härligt lugn norrlänning med en jädra fart i som gillar att äta blodpuddning i fönster och inte säger nej till en bit smörgåstårta om natten. Malin fick kvällen innan gyckelfestivalen reda på att FOULarna skulle ut på några nattbesök. Jag snackade in mig hos Figge som bor i samma korridor som gudfader-Gustav. Jag hade väldigt gärna velat se Gustavs reaktion när de marcherade in i hans korridorsrum klockan två på natten. det ryktas att han ville bjuda på kaffe, men tyvärr inte hade något. Torsdagen på hg var vädligt spännande. Jag och kaptenen ägde på scenen och jag gjorde bort mig något när jag började dansa med Erik i min korridor. Jag fick typ för mig att vi var värsta vännerna. Axel träffade på sin gamla vän Fredrik och vi började prata om livet, studierna och om hur det är att bo på Alsättergatan 15. Han hade nog fått i såg några öl för mycket och minnet var inte det bästa. När vi hade pratat om samma sak för sjunde gången tyckte jag att det var bättre om vi bara dansade istället. Han var rolig. När hg stängde drog jag, Axel, Partik, Jonte, Måns och massor av andra människor iväg till Västgöra nation och drack öl. Det var lite skumt men kul. Jag och Jonte brottades på volleybollplanen, två gånger. Jag hade sand överallt. Axel tyckte vi var underliga.

Det har varit två galet roliga veckor, men nu är det över och vardagen har hunnit ikapp. Jag känner mig dock väldigt ofokuserad. Lite som att springa efter bussen med kryckor och 18 matkassar. Så nu sitter jag här och väntar på nästa buss, hoppas att den kommer snart. Herregud, vad snackar jag om? Jag läser grundläggande färdigheter och för första gången på länge känns allt så väldigt rätt. Bara jag får ordning på mig själv och kommer med den där förbannade bussen så blir nog allt jättebra. Herregud, nu får jag sluta tjata om bussen, Imorgon har jag vfu i Strålsnäs utanför Boxholm. Typ jättelångt bort. Bussen från Ryd går 06.20. Jaha, då var jag där igen. Jag borde kanske bli busschafför.

Öhm, jag vill skriva mer men nu börjar ögonlocken bli tunga. Jag kör allt snabbt i en enda röra. Kul. I helgen kommer Sandra och hälsar på. Jag längtar! Jag hade lovat mig själv att städa vilket gick åt skogen. Jag vill vara på KALAS och lyssna på Moneybrother som förövrigt har en bra låt som heter It's been hurting all the way with you, Joanna.

Nu får det vara nog.

Joanna,  ser tillbaka, drar ett streck och vänder blad

Piggare, gladare och mer fantasifull? Tveksamt, men jag ska göra ett försök. I fredags var jag hos nyblivna 21-åringen Sara i Fruängen och åt grillat och drack vin. Det var vädligt trevligt och det är alltid lika roligt att träffa Sarorna. Under året i Linköping har jag lärt känna väldigt mycket människor, vissa av dem står mig väldigt nära men de flesta är bekanta där relationerna blir rätt så ytliga. Det är skönt att ibland bara kunna vara, rakt upp och ner utan förbehåll och krav med folk jag bryr mig mycket om och som bryr sig om mig.

Lördagen bjöd på sup, säckpipa och äcklig omelett. Jocke och hans vänner hade planerat middag och supande på något medeltidsställe i Gamla stan. Jag och världens bästa Sandra vågade oss inte på middagen men kom instövlandes mitt i dängfesten vid tiotiden. Jag är rätt glad att vi hoppade över middagen efter att Axel berättade att han hade ätit kaningryta. Jag tänker på morfars historier från andra världskriget och på Saras kanin Ove. Efter en stunds förvirring lyssnandes till medeltidsklädda män som spelade säckpipa blev det riktigt roligt. Jocke och hans vän Hjalle skulle få pengar av en elektrikersnubbe om de gick upp och dansade. Det dröjde inte länge innan de glatt skuttade runt på vad de hade bestämt var ett dansgolv. Jonas som är en god vän från gymnasiet dök upp. Det var galet längesen vi träffades och det var jätteroligt att ses. Det är inte ofta vi pratar med varandra men när vi väl gör det kan vi nog prata om det mesta vilket märks på hur väl han faktiskt känner mig. Iallafall så dracks det mjöd och något som kallades för morgonsup vilket var det vidrigaste och starkaste jag druckit, efter tabasco. Herr Sergler, den äldre tyckte att det var en toppenidé och såg väldigt nöjd ut när vi grimaserande kippade efter andan. Druckit morgonsup, check. Vi gick sedan hem till mig, drack vin och herjade vidare även om det gick väldigt lugnt till. Sen blev det morgon. Jocke flydde fältet innan någon annan hunnit vakna och jag, Sandra, Axel och Hjalle drack kaffe och åt äcklig omelett. Det var trevligt. Resten av dagen spenderade jag med Axel. Vi spionerade på facebook, låg i gräset och latade oss samt kollade på Glasblåsarens barn. Mysig bakisdag, hejåhå.

Idag har jag spelat tv-spel med min bror meninsåg att jag inte är lika skillad som jag brukade vara. Jag och mamma bråkade rätt rejält igår så vi bestämde oss för att ta en fika och reda ut det hela. Vi kom nog inte fram till så mycket men det blev bättre än innan iallafall. Efter fikat tog vi en promenad till Katarina kyrka och vidare mot mossebacke. Säga vad man vill om Stockholm men det var jättevackert när vi vandrade omkring på kullerstensgatorna på söders höjder med utsikt över vattnet. Det är nästan som att komma till en annan värld. Jag tycker att Stockholm är vackert, även om staden har sina fläckar. Men vad eller vem har inte det.

Imorgon bär det av till Linköping. Yay! Jonna är och hälsar på och ska bo hos mig i två nätter så jag kan nog förvänta mig fart, fläkt och massa fest. Nästa vecka drar Nolle-p igång så ska laddad och förberedas inför det också. Det ska bli galet roligt.

                                        

Nu är det sova som gäller!

Joanna

Du milde! Jag vill så gärna skriva med tröttheten tar över och säger "Gå och sov idiotjävel!" Därför så snor jag några rader från den väldigt bra låten Pälor med Kent och tummar på att vara betydligt piggare, gladare och mer fantasifull imorgon.

Jaha, då var man i Stockholm igen. Jag hade tänkt stanna i Linköping ett bra tag, typ det är dags för jukfirande och grejer. Men när mor och bror började packa ihop sina prylar för att bege sig till sthlm efter två nätter i mitt trånga korridorsrum så skrek jag "vänta! jag kom på en sak, jag ska med!". Jag tror att jag än en gång påmindes om att jag väldigt gärna vill träffa Sandra och Axel. Så jag packade mina prylar satte mig i bilen och körde. Spontanitet är bra härligt och jag är nog rätt så bra på att agera spontant i både tid och otid. Det var faktiskt en rätt så spännande bilresa från Linköping till Stockholm. Vi skulle till ett slott, hamnade på en bondgård och blev nästan attakerade av bin. Sen sa mamma att jag ställde till det och tyckte det var bättre om hon körde. Burman verkade även han lite smånervös när vi körde upp till campus för att låna några böcker idag. Och nej, jag har inte körkort. Nu är jag iallafall hemma i sthlm och har precis genomlidit filmen Drag me to hell. Mor min bara älskar att ta med mig på skräckfilmer och jag tycker att det verkar som en helt fantastisk idé tills jag sitter där i mörkret med gråten i halsen och är helt övertygad jag kommer dö vilken sekund som helst. Jag kommer dock alltid ut ur biosalongen lika levande som jag kom in, om inte mer. Jag lär mig aldrig. Imorgon ska jag på bio med Axel. Jag måste verkligen gilla att gå på bio.

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om vad som hände nere i Skåne men det vill jag inte, risken är att jag somnar. Jag tror inte att något är så väldigt intresserad, men för mitt egos välmående så inbillar jag mig det.

   

Det har varit en spännande helg som inleddes med skräckfilmen Gravedancers i fredags kväll. Ingen höjdarfilm direkt men folk var rädda och skrek, så jag var nöjd. Lördagen bjöd på en tripp till Tornby där det inhandlades cykelgrejer, sprit och ikeaprylar. Erik välte ner koppar och kastade låtsasbullar på min och Palle. Vi sprang även på Lars på Biltema som var något less på att jobba. Efter lite fix med cykeln så var det dags för fest hos Axel. Det hela började lungt men när 90-talslåtarna började spelas gick det bara utför. Nu ska vi tydligen ha massa 90-talsfester där varje person som var hos Axel fokuserar på varsit årtal under och fixar en fest med fet musik. Det kan bli spännande. Det fortsatte röjas och jag läse mig nästan att moonwalka. Dagen därpå var det dags för Kolmården. Mirto jobbade och skulle smuggla in mig, Palle och Axel. Vi var något, eller, galet trötta efter gårdagens festade men vi lyckades hålla oss vakna och se alla djuren. Mina favoriter var delfinerna och jättemarsvinen. Axel lyckades dock somna på asfalten när vi väntade på bussen och jag somnade på bussen. Jag har aldrig somnat på en buss förut i hela mitt liv. Jag gillar inte bussar. Väl tillbaka i Ryd så stormade vi in på hemköp strax innan stängning och bestämmde oss för att ärtsoppa och kladdkaka var den ultimata middagen. Vi såg även The Notebook vilken är en av mina favoritfilmer. Myspys.

Jag känner mig helt handlingsförlamad. Trött och deppig. Vore ju en fördel om man visste varför iallafall. Uh. Burre kom tillbaka till Linkan idag så ska snart kila iväg till honom och kolla på film. Jag måste även börja packa och fixa klart tvätten. Jag åker ner till Skåne imorgon och ska tillbringa några dagar i Blentarp i ett hus mitt ute i skogen, vilket iof kan vara en anledning till min deppighet. Min farmor fyller 80 år på torsdag då jag antar att det blir fest och grejer. Jag har lite svårt för farmor så det känns något påtvingat men jag är iallafall glad över att vi ska bo hos min farbror, hans fru och mina två kusiner. Ska bli roligt att träffa dem, det blir väldigt sällan. Sist var på min farfars begravning i maj förra året och innan dess var det mångamånga år sen.

Nu blir det film! Hej!

Joanna, undrande

Tillbaka i Linköping efter tre veckor i Stockholm och på landstället i Vingåker. De senaste veckorna har varit rätt så hektiska och nu blev det plötsligt väldigt lungt. Ett lite obehagligt men ändå skönt lugn. Jag vänjer mig. Veckan på landet var intensiv och gick fort. Min morbror med familj var och hälsade på några dagar och sen var det mest sol, bad och städning inför kommande hyresgäster som gällde. Jag hamnade nästan världens fest med bönder och hembränt men lyckades dra mig ur. Murarens fru och hennes två sönder kom och bankade på stugan där jag sov. Jag tror ingen av dem riktigt förstod var de höll på med och varför, framförallt inte mamman som mest stod och sluddrade. När hon insåg att jag inte förstod vad hon sa traskade hon vidare ut i skogen medan de andra två försökte bjuda på hembränt och dra med mig ut i skogen. De dregglade och var ytterst ocharmiga så jag beslöt mig för att sova istället. Sista kvällen åkte jag och mamma till Julita för att äta middag på finfina wärdshuset. Mamma började prata om hennes svårigheter med att sluta röka samt färgen på hennes nagellack med servitören. Han såg ut att känna sig något obekväm i situationen. Jag lyckades kasta bröd på de övringa gästerna. Sen åkte vi hem.

Jag hann inte ens på Rydsbussen innan Desireé började skicka smöriga mess och ville att jag skulle komma dit och supa. Min tvättkväll blev inställt rätt fort och jag började febrilt leta efter vodkaflaskan. Kvällen inleddes med Unospelande. Malin ägde och jag och Herman var fan sämst. Mårten och han vänner varav en från Tyskland kom förbi och jag var tvungen att berätta att min morfar heter Wolfgang. Tysken verkade imponerad, även om jag är säker på att han bara föröskte vara trevlig. Vi sjöng spelade guitarr hero och sjöng singstar vilket gick bra av någon konstig anledning. Alla andra måste varit sämre än sämst. Tack till Anders som lärt mig spela guitarr hero och till min mamma som fortfarande försöker intala mig att jag kan sjunga. Jag kan inte sjunga, alls. Kvällen slutade med att jag, Malin och Dessi satt och pratade om spöken. Malin vågade inte cykla hem och bestämde sig för att sova hos Dessi och jag sprang hela vägen hem. Uhu!

Nu ska jag försöka tvätta lite. Jag måste alltid tvätta typ allt när jag varit borta, även de kläder jag inte använt. Nu luktar ju alla kläder landet. Är det jag som är knäpp? Antagligen. Jag fick lite ångest när jag började packa upp alla skor som har blivit två fler sen jag åkte. Det står nu tio par skor i hallen och jag vågar inte ens kolla hur många jag har liggandes i garderoben. Herregud.

Nu, tvätta, eller?

Joanna

Wake me up, hurt me, you have to
I forgot how to cry

Shit, jag är typ sämst på att uppdatera min blogg. När jag väl skriver är det så mycket jag vill skriva om så det hela blir bara jobbigt. Det kan ju inte vara rätt, eller? Jag skaffade Twitter igår, bara sådär. http://twitter.com/barajoanna Den kommer antagligen uppdateras väldigt mycket oftare än bloggen. Det har hänt en hel del men just nu verkar hjärnan ha tagit semester. Jag är hemma i Stockholm sedan två veckor tillbaka. Pauline, Mirto och Burre har hälsat på i några dagar vilket var jätteroligt. Vi gick flera mil om dagen, åt sjuka mängder Souvlaki och myste. I fredags var vi och såg Thåström och Anna Ternheim i Långholmsparken. Bortsett från alla galna fyllon och lite regn så var det toppen! Jag var främst där för att se Anna som var helt magisk. Det var dock svårt att låta bli att gunga med till Thåström, även om han inte är en favorit direkt. Burman var glad. När vi gick ner mot tunnelbanan efter konserten ser Palle och Mirto en konstig tjej med Grinchen-skor. Ni vet han som stal julen.. den jäveln. Vi skrattade halvt ihjäl oss och Grinchen och hennes vän förstod ganska snart att vi skrattade åt hennes skor. Jag förstår inte riktigt varför, skorna var ju inte så konstiga. Jag skyller på Mirto. Grinchen och hennes vän konfronretade mig och frågade om vi tyckte hennes skor var konstiga. Jag blev chockad, tittade ner på hennes skor, konstaterade ännu en gång att skorna inte var så konstiga och förnekade att vi någonsin sagt något om hennes skor. Jag tyckte jag skötte det hela rätt fint tills jag fick höra att jag blev likblek i aniktet och såg ut som jag fruktade för mitt liv. Jag var lite rädd. Jag är väldigt konflikträdd, även om det har blivit mycket bättre om man ser tillbaka på typ högstadiet. Jag blir rädd och ledsen när jag tänker på den jag var då. Jag har dock många roliga minnen från högstadiet, som jag påminndes om på min kvällpromenad idag. Jag promenerade runt på Söder med Martin som är en kompis från högstadiet. Innan jag flyttade till Linköping umgicks vi väldigt mycket, speciellt innan jag blev tillsammans med PG. Det gick inte en dag utan att vi sågs. Nu hörs vi inte så mycket längre men försöker hinna ses en stund när jag väl är hemma i Stockholm. Trots att det blir så sällan så känns det aldrig konstigt. Allt är som vanligt, samma gamla Martin. Vi gick in på bion för att söka skydd från regnet och sprang på Faycal. Ännu en vän från högstadiet som vi umgicks flitigt med men jag har inte träffat honom sen vi gick ut nian. Vi pratade gamla minnen och jag var galet imponerad av allt han minndes, typ min röda vägg mitt rum. Galet. Jag berättade att jag pluggar till lärare i Linköping och med ett stort leende sa han att han alltid trott att det skulle bli något sånt för mig. Han hade sökt till lärarutbildningen i Stockholm till hösten. Det var jätteroligt att träffa honom. Det är nog bäst att jag skriver om något annat innan jag blir alltför nostalgisk.

Denna vecka jobbar jag som barnvakt åt mina kusiner som är 3, 8 och 10 år gamla. Idag spelade jag fotboll och höll på att dö av utmattning. Oscar och Adam tyckte att jag sprang långsamt och stod och dagdrömde för mycket. Lilla Sandra som är 3 år är för härlig. Att sitta och disskutera och lyssna på hennes berättelser är mysigt som fan. Imorgon är det kurragömma och fotbollsspel på dagordningen.

Hm, vad har mer hänt må tro. Sarorna var här och åt tacos igår och det hände något galet. De kom fram till att ena Saras storebror är tillsammans med andra Saras pojkväns kompis. Det började berättas perversa detaljer om parets sexliv och lögner avslöjades. Det blev världens ståhej och telefonsamtal hit och dit. Jag satt mitt röran, åt choklad och följde dramat med spänning. Det var typ knäppt och jag förstod knappt vad som hände. Nu kommer säkert Sara skälla på mig för att jag kallar Micke för hennes pojkvän, men sånt är livet. Träffats i ett år, kan inte vara infrån varandra och blir näst intill mordiska bara den andra tittar på någon annan. Vafan.

Gah, jag måste sova. Avslutningsvis så vill jag bara säga att jag saknar Sandra och är glad att jag ska träffa henne på fredag. Min hamster Doris är söt. Varm choklad är gott som fan. Jag skulle även vilja jobba på kollo. Då får man kvällsmysa, dansa och dricka öl i husvagnar. Det har Axel sagt. Herregud vilket tråkigt blogginlägg. Inspirationen flödar...

Godnatt!

Joanna, förvirrad