barajoanna

Snart fredag, äntligen! Hittils har veckan bjudit på pluggande och förkylning så det kan ju bara bli bättre. Var iof på filmkväll i tisdags som vanligt, alltid lika mysigt :) Vi tittade på Officespace och åt chokladpudding. Tobbe-Lasse var med för första gången, hoppas det blir fler. Kristina kom även förbi en stund efter sittningen på hg och joinade våran disskussion om att äta människor. Burman har sina idéer. Imorgon ska vi ha redovisning om utbildningsmedier och har även denna kväll suttit och skrattat halvt ihjäl mig åt filmklippet. Min favoritdel är då Rasmus som är utklädd till Rebecka snubblar på snösnörerna. Tror nog att Niklas kan hålla med.

Jag var med om något lustigt idag. Det kom förbi en tant och sålde kakor vilket slutade med att vi satt och fikade vid mitt köksbord i nästan en timma. Hon var ashärlig och vi pratade om allt från dejting till julpynt. Jag är ofta med om lite udda saker, men det är härligt.

Det har varit rörigt som fan ett tag men känns som om saker och ting börjar falla på plats. Jag flyttar på tisdag och Adde är världens snällaste och ställer upp och hjälper till. Han är nog en av de härligaste och snällaste människor jag träffat. Sen bär det av till Stockholm om en vecka för att packa och fixa inför Spanien på måndagen, yeey! Ska bli jätteskönt att göra absolut ingenting, eller jag har dock en hel hög kurslitteratur att läsa. Men ligger man på playan, tittar ut över havet och har en paraplydrink i handen så går det ju an. 

Nu är det sängdags, annars lär badmintonnörden Niklas gnälla. Jävla badminton..

Joanna 


Jag hörde alla viska om natten
De visste vad som hänt
Det som en gång vart mitt blev nu vårt

Jag kände dina ögon den natten
De följde varje steg
De såg mig som någon annan
Och jag kände mig som det

Jag följde dig längs vägen den natten, så vuxen i din hand
Men om en vän kan viska och ett löfte brista, går jag hellre hem
Kvar i något jag lämnat, för länge sen

Du släckte alla ljusen den natten
Och det tände varje rum
Det vackra sa farväl och jag försvann

Du släckte alla ljusen den natten
Och jag minns varje sekund
Din sorg blev deras glädje för en stund

Jag följde dig längs vägen den natten, så vuxen i din hand
Men om en vän kan viska och ett löfte brista, då går jag hellre hem
Du håller mig kvar i nått jag lämnat, för länge sen