Om tiden vill ifatt
Ligger nerbäddad i sängen med en kopp te och varvar ner. Sov på tok för länge idag, vilket jag har gjort de flesta dagar denna vecka. Efter lite tentapluggande cyklade jag till Palle och Mirto för att återlämna Mitros cykel och sen hände det som inte fick hända. Jag fastnade där i flera timmar vilket inte var så bra för tentan men det var mysigt att sitta där och prata och planera vad som komma skall. Kollade även på Greys anatomy som är min favoritserie :) Pauline och Mitro förberedde sig inför sconesbakande och jag begav mig hemåt för att tvätta och plugga. Sjukt spännande.
Som tack för trevligt sällskap fick Palle och Mirto bestämma vem dagens "high five på det" ska gå till. Den går till ingen mindre än Psyko-Rickard. En underlig typ som spionerar på Mirto i tvättstugan och jagar Pauline på systembolaget. En riktigt reko kille helt enkelt. uhm.
Såg att min kära Klugis hade kommenterat gårdagens inlägg och jag blev plötsligt full av saknad. Jag saknar er jättemycket och det ska bli roligt när ni hälsar på :) För er som inte riktigt hänger med så är Klugis (som egentligen heter Sara) en god vän från gymnasiet, tillsammans med en annan Sara :) Sjukt förvirrande.
Jag träffade en trevlig Emil idag på bussen. Vi kom fram till att vi nästan bor grannar och promenerade sista biten hem tillsammans och pratade om allt och inget. Spontant och härligt. :)
Har funderat över PG och hur det känns. Det känns som om jag tog rätt beslut men det är ovant och det kan bli rätt ensamt mellan varven, tre år tillsammans och plötsligt är han inte där längre. Men det är skönt med något helt nytt, att börja om från början. Att flytta till Linköping är nog bland det bästa jag gjort. :)
Den där känslan, känslan av samhörlighet som bara inte går att förklara. Bara en blick och man vet, vet hur bra man skulle vara tillsammans. Att gå förbi någon på stan och tänka "Han var snygg" är en sak, men att gå förbi någon och tänka "Där är en intressant människa som jag skulle vilja lära känna" är en annan. När det väl händer borde man ta tillvara på det. Eller? Just nu önskar jag att jag bara kunde släppa det. Jag önskar att jag hade struntat i det från första början.
Nu har mitt te blivit väldigt kallt och jag väldigt trött.
Joanna
kul att jag kom hem samtidigt som du uppdaterade detta inlägget =P
Vi saknar dig också sjuktmycket!
Nu får vi ha våra timslånga promenader och fika pauser i den stora staden utan dig =(, men vi ängar dig en tanke och ord när vi går där!
puss och gull <3