Vår enda fiende var tyngdlagen som jämt höll oss kvar

Att det ska vara så förbannat svårt att somna trots endast en timmas sömn det senaste dygnet. Räkna får, jo tjena. Dras man inte iväg och börjar tänka på något helt annat så blir fåren helknasiga och en filmen "Fåren slår tillbaka" börjar ta form i huvudet.
 
Helgen har bjudit på spelkväll, hg, bio med Alex och fika hos Palle och Mirto. Satt hemma hos Burman och såg på när han, Niklas och Jonte lanade i lördags natt, då är man bra sällskapssjuk. Insåg dock efter en stund att jag inte fick ut så mycket av det, och somnade. Såg en jättebra film med Alex som heter Benjamin Buttons otroliga liv, rekomenderar starkt!

Det bästa är nog trots allt att släppa taget, låta det som sker ske och hoppas att ödet gömmer sig bakom knuten och hjälper till lite på traven. Jag kan höra Burmans djupa suck när han läser detta efter allt mitt prat om ödet. Men jag tror nog att det finns någonting man kalla ödet som öppnar ens ögon och ger en chansen men sen är det upp till en själv att ta tillvara på det och göra något utav det. Eller? Kommentera gärna!

Joanna, undrar vidare

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0