Please, be real enough so I can hold your hand

Jahaja! Tänkte att det var dags att skriva något muntrare och trevligare än sist, fast vad har jag ingen aning om. Kan ju berätta om vad jag gjort, eftersom att alla säkert sitter och väntar med spänning på att få veta. Veckan har bjudit på föreläsningar, kladdkaka och tristess. Mina pedagogiska färdigheter sattes på prov då jag hade datorkunskap med mamma över telefon i timmar. Boka tågbiljetter är svåra grejer. Jag har även lärt mig räkna till tio på japanska, yey!
Jag har blivit quizmissbrukare på facebook, det är fanemej inte lätt att sluta. Jag är ett snällt och charmigt äppelträd som tycker om att leka med mina vänner och lyssna på musik. Stod även att jag är underlig och borde söka hjälp, hm, kanske det kanske. Jag var ute och promenerade med Alex igår kväll och pratade ut vilket var otroligt skönt och jag hoppas att vi kan vara vänner. Han sa att jag är en av de underligaste människorna han träffat, på ett bra sätt. Varför vara som alla andra, när man kan låta bli. Han är nog en av de snällaste människor jag träffat. Adde och jag disskuterade ödet och kladdkaka och han fick till det där på slutet må jag säga. Det är två människor som gillar kladdkaka som träffas men de skiljs åt och provar på massor av andra sortes kakor. Sen återförenas de på en kladdkakefestival och inser att kladdkaka ändå var den bästa kakan trots allt.    

Gah vad jag har tråkigt och fytusan vad jag är trött! Jag får vä underhålla mig med att leta silverfiskar. Råkade slänga in min mössa under sängen häromdagen och har fått för mig att silverfiskarna har byggt bo i den. Den får ligga kvar, har ändå önskar mig en ny av Sandra i fördelsedagspresent. Jag fyller år på måndag, yey! Jag planerar att baka tårta till alla som känner sig sugna. Märks att man börjar bli vuxen när man bakar tårta till andra när man själv fyller år. Men jag älskar att baka, så inte mig emot.

Åh vilket härligt egoinlägg, lagom sluddrigt och bra. Silverfiskarna får underhålla sig själva trots allt. Ska föröska hitta något att äta och gå till Burman och se på The last kiss.

Och appråpå ingenting så vill jag bara tipsa om att Melee är ett väldigt bra band, lyssna vetja.

Joanna, is there hope standing next to me?

Kommentarer
Postat av: Anonym

känns som jag bör ta önskningen på allvar. Annars får du ju gå runt med ett fiskbo i huvet, och det kanske är kul med sällskap med det finns ju av mysigare sorter...

2009-01-22 @ 22:09:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0