barajoanna

Det har varit en spännande helg som inleddes med skräckfilmen Gravedancers i fredags kväll. Ingen höjdarfilm direkt men folk var rädda och skrek, så jag var nöjd. Lördagen bjöd på en tripp till Tornby där det inhandlades cykelgrejer, sprit och ikeaprylar. Erik välte ner koppar och kastade låtsasbullar på min och Palle. Vi sprang även på Lars på Biltema som var något less på att jobba. Efter lite fix med cykeln så var det dags för fest hos Axel. Det hela började lungt men när 90-talslåtarna började spelas gick det bara utför. Nu ska vi tydligen ha massa 90-talsfester där varje person som var hos Axel fokuserar på varsit årtal under och fixar en fest med fet musik. Det kan bli spännande. Det fortsatte röjas och jag läse mig nästan att moonwalka. Dagen därpå var det dags för Kolmården. Mirto jobbade och skulle smuggla in mig, Palle och Axel. Vi var något, eller, galet trötta efter gårdagens festade men vi lyckades hålla oss vakna och se alla djuren. Mina favoriter var delfinerna och jättemarsvinen. Axel lyckades dock somna på asfalten när vi väntade på bussen och jag somnade på bussen. Jag har aldrig somnat på en buss förut i hela mitt liv. Jag gillar inte bussar. Väl tillbaka i Ryd så stormade vi in på hemköp strax innan stängning och bestämmde oss för att ärtsoppa och kladdkaka var den ultimata middagen. Vi såg även The Notebook vilken är en av mina favoritfilmer. Myspys.

Jag känner mig helt handlingsförlamad. Trött och deppig. Vore ju en fördel om man visste varför iallafall. Uh. Burre kom tillbaka till Linkan idag så ska snart kila iväg till honom och kolla på film. Jag måste även börja packa och fixa klart tvätten. Jag åker ner till Skåne imorgon och ska tillbringa några dagar i Blentarp i ett hus mitt ute i skogen, vilket iof kan vara en anledning till min deppighet. Min farmor fyller 80 år på torsdag då jag antar att det blir fest och grejer. Jag har lite svårt för farmor så det känns något påtvingat men jag är iallafall glad över att vi ska bo hos min farbror, hans fru och mina två kusiner. Ska bli roligt att träffa dem, det blir väldigt sällan. Sist var på min farfars begravning i maj förra året och innan dess var det mångamånga år sen.

Nu blir det film! Hej!

Joanna, undrande

Tillbaka i Linköping efter tre veckor i Stockholm och på landstället i Vingåker. De senaste veckorna har varit rätt så hektiska och nu blev det plötsligt väldigt lungt. Ett lite obehagligt men ändå skönt lugn. Jag vänjer mig. Veckan på landet var intensiv och gick fort. Min morbror med familj var och hälsade på några dagar och sen var det mest sol, bad och städning inför kommande hyresgäster som gällde. Jag hamnade nästan världens fest med bönder och hembränt men lyckades dra mig ur. Murarens fru och hennes två sönder kom och bankade på stugan där jag sov. Jag tror ingen av dem riktigt förstod var de höll på med och varför, framförallt inte mamman som mest stod och sluddrade. När hon insåg att jag inte förstod vad hon sa traskade hon vidare ut i skogen medan de andra två försökte bjuda på hembränt och dra med mig ut i skogen. De dregglade och var ytterst ocharmiga så jag beslöt mig för att sova istället. Sista kvällen åkte jag och mamma till Julita för att äta middag på finfina wärdshuset. Mamma började prata om hennes svårigheter med att sluta röka samt färgen på hennes nagellack med servitören. Han såg ut att känna sig något obekväm i situationen. Jag lyckades kasta bröd på de övringa gästerna. Sen åkte vi hem.

Jag hann inte ens på Rydsbussen innan Desireé började skicka smöriga mess och ville att jag skulle komma dit och supa. Min tvättkväll blev inställt rätt fort och jag började febrilt leta efter vodkaflaskan. Kvällen inleddes med Unospelande. Malin ägde och jag och Herman var fan sämst. Mårten och han vänner varav en från Tyskland kom förbi och jag var tvungen att berätta att min morfar heter Wolfgang. Tysken verkade imponerad, även om jag är säker på att han bara föröskte vara trevlig. Vi sjöng spelade guitarr hero och sjöng singstar vilket gick bra av någon konstig anledning. Alla andra måste varit sämre än sämst. Tack till Anders som lärt mig spela guitarr hero och till min mamma som fortfarande försöker intala mig att jag kan sjunga. Jag kan inte sjunga, alls. Kvällen slutade med att jag, Malin och Dessi satt och pratade om spöken. Malin vågade inte cykla hem och bestämde sig för att sova hos Dessi och jag sprang hela vägen hem. Uhu!

Nu ska jag försöka tvätta lite. Jag måste alltid tvätta typ allt när jag varit borta, även de kläder jag inte använt. Nu luktar ju alla kläder landet. Är det jag som är knäpp? Antagligen. Jag fick lite ångest när jag började packa upp alla skor som har blivit två fler sen jag åkte. Det står nu tio par skor i hallen och jag vågar inte ens kolla hur många jag har liggandes i garderoben. Herregud.

Nu, tvätta, eller?

Joanna

Wake me up, hurt me, you have to
I forgot how to cry

Shit, jag är typ sämst på att uppdatera min blogg. När jag väl skriver är det så mycket jag vill skriva om så det hela blir bara jobbigt. Det kan ju inte vara rätt, eller? Jag skaffade Twitter igår, bara sådär. http://twitter.com/barajoanna Den kommer antagligen uppdateras väldigt mycket oftare än bloggen. Det har hänt en hel del men just nu verkar hjärnan ha tagit semester. Jag är hemma i Stockholm sedan två veckor tillbaka. Pauline, Mirto och Burre har hälsat på i några dagar vilket var jätteroligt. Vi gick flera mil om dagen, åt sjuka mängder Souvlaki och myste. I fredags var vi och såg Thåström och Anna Ternheim i Långholmsparken. Bortsett från alla galna fyllon och lite regn så var det toppen! Jag var främst där för att se Anna som var helt magisk. Det var dock svårt att låta bli att gunga med till Thåström, även om han inte är en favorit direkt. Burman var glad. När vi gick ner mot tunnelbanan efter konserten ser Palle och Mirto en konstig tjej med Grinchen-skor. Ni vet han som stal julen.. den jäveln. Vi skrattade halvt ihjäl oss och Grinchen och hennes vän förstod ganska snart att vi skrattade åt hennes skor. Jag förstår inte riktigt varför, skorna var ju inte så konstiga. Jag skyller på Mirto. Grinchen och hennes vän konfronretade mig och frågade om vi tyckte hennes skor var konstiga. Jag blev chockad, tittade ner på hennes skor, konstaterade ännu en gång att skorna inte var så konstiga och förnekade att vi någonsin sagt något om hennes skor. Jag tyckte jag skötte det hela rätt fint tills jag fick höra att jag blev likblek i aniktet och såg ut som jag fruktade för mitt liv. Jag var lite rädd. Jag är väldigt konflikträdd, även om det har blivit mycket bättre om man ser tillbaka på typ högstadiet. Jag blir rädd och ledsen när jag tänker på den jag var då. Jag har dock många roliga minnen från högstadiet, som jag påminndes om på min kvällpromenad idag. Jag promenerade runt på Söder med Martin som är en kompis från högstadiet. Innan jag flyttade till Linköping umgicks vi väldigt mycket, speciellt innan jag blev tillsammans med PG. Det gick inte en dag utan att vi sågs. Nu hörs vi inte så mycket längre men försöker hinna ses en stund när jag väl är hemma i Stockholm. Trots att det blir så sällan så känns det aldrig konstigt. Allt är som vanligt, samma gamla Martin. Vi gick in på bion för att söka skydd från regnet och sprang på Faycal. Ännu en vän från högstadiet som vi umgicks flitigt med men jag har inte träffat honom sen vi gick ut nian. Vi pratade gamla minnen och jag var galet imponerad av allt han minndes, typ min röda vägg mitt rum. Galet. Jag berättade att jag pluggar till lärare i Linköping och med ett stort leende sa han att han alltid trott att det skulle bli något sånt för mig. Han hade sökt till lärarutbildningen i Stockholm till hösten. Det var jätteroligt att träffa honom. Det är nog bäst att jag skriver om något annat innan jag blir alltför nostalgisk.

Denna vecka jobbar jag som barnvakt åt mina kusiner som är 3, 8 och 10 år gamla. Idag spelade jag fotboll och höll på att dö av utmattning. Oscar och Adam tyckte att jag sprang långsamt och stod och dagdrömde för mycket. Lilla Sandra som är 3 år är för härlig. Att sitta och disskutera och lyssna på hennes berättelser är mysigt som fan. Imorgon är det kurragömma och fotbollsspel på dagordningen.

Hm, vad har mer hänt må tro. Sarorna var här och åt tacos igår och det hände något galet. De kom fram till att ena Saras storebror är tillsammans med andra Saras pojkväns kompis. Det började berättas perversa detaljer om parets sexliv och lögner avslöjades. Det blev världens ståhej och telefonsamtal hit och dit. Jag satt mitt röran, åt choklad och följde dramat med spänning. Det var typ knäppt och jag förstod knappt vad som hände. Nu kommer säkert Sara skälla på mig för att jag kallar Micke för hennes pojkvän, men sånt är livet. Träffats i ett år, kan inte vara infrån varandra och blir näst intill mordiska bara den andra tittar på någon annan. Vafan.

Gah, jag måste sova. Avslutningsvis så vill jag bara säga att jag saknar Sandra och är glad att jag ska träffa henne på fredag. Min hamster Doris är söt. Varm choklad är gott som fan. Jag skulle även vilja jobba på kollo. Då får man kvällsmysa, dansa och dricka öl i husvagnar. Det har Axel sagt. Herregud vilket tråkigt blogginlägg. Inspirationen flödar...

Godnatt!

Joanna, förvirrad