barajoanna

Tillbaka i Linköping efter tre veckor i Stockholm och på landstället i Vingåker. De senaste veckorna har varit rätt så hektiska och nu blev det plötsligt väldigt lungt. Ett lite obehagligt men ändå skönt lugn. Jag vänjer mig. Veckan på landet var intensiv och gick fort. Min morbror med familj var och hälsade på några dagar och sen var det mest sol, bad och städning inför kommande hyresgäster som gällde. Jag hamnade nästan världens fest med bönder och hembränt men lyckades dra mig ur. Murarens fru och hennes två sönder kom och bankade på stugan där jag sov. Jag tror ingen av dem riktigt förstod var de höll på med och varför, framförallt inte mamman som mest stod och sluddrade. När hon insåg att jag inte förstod vad hon sa traskade hon vidare ut i skogen medan de andra två försökte bjuda på hembränt och dra med mig ut i skogen. De dregglade och var ytterst ocharmiga så jag beslöt mig för att sova istället. Sista kvällen åkte jag och mamma till Julita för att äta middag på finfina wärdshuset. Mamma började prata om hennes svårigheter med att sluta röka samt färgen på hennes nagellack med servitören. Han såg ut att känna sig något obekväm i situationen. Jag lyckades kasta bröd på de övringa gästerna. Sen åkte vi hem.

Jag hann inte ens på Rydsbussen innan Desireé började skicka smöriga mess och ville att jag skulle komma dit och supa. Min tvättkväll blev inställt rätt fort och jag började febrilt leta efter vodkaflaskan. Kvällen inleddes med Unospelande. Malin ägde och jag och Herman var fan sämst. Mårten och han vänner varav en från Tyskland kom förbi och jag var tvungen att berätta att min morfar heter Wolfgang. Tysken verkade imponerad, även om jag är säker på att han bara föröskte vara trevlig. Vi sjöng spelade guitarr hero och sjöng singstar vilket gick bra av någon konstig anledning. Alla andra måste varit sämre än sämst. Tack till Anders som lärt mig spela guitarr hero och till min mamma som fortfarande försöker intala mig att jag kan sjunga. Jag kan inte sjunga, alls. Kvällen slutade med att jag, Malin och Dessi satt och pratade om spöken. Malin vågade inte cykla hem och bestämde sig för att sova hos Dessi och jag sprang hela vägen hem. Uhu!

Nu ska jag försöka tvätta lite. Jag måste alltid tvätta typ allt när jag varit borta, även de kläder jag inte använt. Nu luktar ju alla kläder landet. Är det jag som är knäpp? Antagligen. Jag fick lite ångest när jag började packa upp alla skor som har blivit två fler sen jag åkte. Det står nu tio par skor i hallen och jag vågar inte ens kolla hur många jag har liggandes i garderoben. Herregud.

Nu, tvätta, eller?

Joanna

Wake me up, hurt me, you have to
I forgot how to cry