barajoanna

Klockan har precis slagit spöktimma. Tystnad och mörker, bortsett från värmeljusen som brinner i fönstret. De ser dock ut att sjunga på sista versen. Jag försökte mig på att somna när Axel deckade för någon timma sen, men det gick sådär. Kom på att det var en väldigt mycket bättre idé att facebooka och blogga istället. Det vore mycket mer praktiskt om Axel var lite mer kvällsmänniska, men jag jobbar på det. Han skulle nog tycka det vore trevligt om jag var lite mer av en morgonmänniska. Kommer aldrig att hända.

Det har varit en supermysig och lugn dag. Jag och Axel joinade frukostklubben bestående av Jonte, Ida och Björn (Måns) på deras söndagsfrukost hemma hos Jonte. Vi åt och gottade oss i inte bara en, utan hela två mysiga barnfilmer. Trolltyg i tomsteskogen och Dunderklumpen. Jag och Jonte förälskade oss i Pellegnillot. Man borde titta på barnfilmer oftare, bra mycket vettigare än allt annat skit som visas på 3an kl 21. Även om det var så jag spenderade resten av kvällen. Skönt med en lugn filmdag efter gårdagen på hg.

Jag ska nog försöka mig på att sova trots allt, så att det inte blir helkaos när jag ska upp till VFUn i veckan. Men sist men inte minst vill jag bara berätta att jag ska flytta ihop med Pauline om en månad. Det ska bli riktigt roligt!

Godnatt!

Joanna

Jag önskar att jag var bättre på att stanna upp, fånga dagen och vara tacksam för hur bra jag faktiskt har det. Omringad av underbara vänner och en mysperson till pojkvän. En familj som är ytterst instabil men bryr sig så otroligt mycket och skulle göra nästan vad som helst för vetskapen om att jag har det bra och är lycklig. Jag har haft en bra och normal uppväxt med massor av kärlek. Allt bråk hemma och ett antal elaka vänner har satt sina spår men jag har haft det bra. Jag har alltid varit rätt så blyg och tillbakadragen vilket har ställt till det, men det blir bätte för varje dag som går. Det är stor skillnad bara man går tillbaka ett år i tiden. Min mamma bestämde sig för att jag behövde komma iväg från allt gammalt och lära känna nya människor och ställde ett ulimatum. Om jag gick lärarutbildningen i Stockholm skulle hon för det första bli besviken men jag skulle heller inte få bo kvar hemma och de skulle inte hjälpa mig ekonomiskt överhundtaget om jag behövde. Om jag å andra sidan bestämde mig för att ge mig iväg för att plugga någon annastans så skulle de stötta mig till 100%. Jag funderade fram och tillbaka och lämnade motvilligt familj, vänner och pojkvän för att börja om i Linköping. Jag träffar sällan familjen, vilket är både på gott och ont. Det värsta är min bror som jag saknar mest hela tiden. Många av de vänner jag hade pratar jag inte med längre och det tre år långa förhållandet med PG tog slut. Men jag ångrar det inte en sekund och jag trivs bra, både med studier och allt runt om kring. Framförallt så trivs jag med de förändringar som skett i mig. Trots allt detta så klagar jag, vad är det för fel mig mig? Är jag dum i huvudet? Har jag inte fattat hur bra jag har det? Har jag sett för lite på utrikesnyheterna? Borde jag skaffa ett fadderbarn? Hur bra man har det så hittar man alltid något att vara missnöjd över. Det är som ett mänskligt behov. Som att jag ibland bara vill gråta och behöver någon som håller om mig och säger att allt kommer bli bra. Hur fånigt det än är. Jag önskar att jag var en bättre människa, både mot mig själv och andra. Att jag lyssnade mer på mig själv och var bättre på att visa vem jag är. Göra något av alla tankar som ständigt far runt istället för att försvinna in i min skyddade drömvärld, utan rädlsa för att förlora kontrollen. Jag önskar att jag var bättre på att visa mina nära och kära hur mycket jag bryr mig. Nu är jag där igen, missnöjd. Herregud.

Nu ska jag iallafall vara duktig och plugga, alltid något. Måste förbereda inför det hemliga mötet ikväll också, inga dumstrutar här inte.

Tack till Mirto som har inspirerat till rubriken.

Joanna

Jag är usel på att uppdatera bloggen, jag vet. Man kan nästan tro att jag har glömt bort att jag har en blogg. Det var varit nolle-p, fest, fart, fläkt och massor av annat värt att skriva om, men då skulle jag få sitta här och skriva tills på söndag, typ. Nolle-p har varit superkul och jag har lärt känna en hel hög med nya alldeleds underbara människor. Jag var dock sjuk några dagar men har ändå varit med och härjat på det mesta. Vi vann gyckelfestivalen, helt fantastiskt! Vi gjorde ett svängit gyckel av Matins "Yeah yeah, wow wow". Gudfadern (vår nollegrupp) stod och skrålade medan Evald körde sin häftiga improviserade dans och tog FOULarna med storm. Han lyckades nog charma de flesta åskådarna som inte var blinda. Evald är en såndär härligt lugn norrlänning med en jädra fart i som gillar att äta blodpuddning i fönster och inte säger nej till en bit smörgåstårta om natten. Malin fick kvällen innan gyckelfestivalen reda på att FOULarna skulle ut på några nattbesök. Jag snackade in mig hos Figge som bor i samma korridor som gudfader-Gustav. Jag hade väldigt gärna velat se Gustavs reaktion när de marcherade in i hans korridorsrum klockan två på natten. det ryktas att han ville bjuda på kaffe, men tyvärr inte hade något. Torsdagen på hg var vädligt spännande. Jag och kaptenen ägde på scenen och jag gjorde bort mig något när jag började dansa med Erik i min korridor. Jag fick typ för mig att vi var värsta vännerna. Axel träffade på sin gamla vän Fredrik och vi började prata om livet, studierna och om hur det är att bo på Alsättergatan 15. Han hade nog fått i såg några öl för mycket och minnet var inte det bästa. När vi hade pratat om samma sak för sjunde gången tyckte jag att det var bättre om vi bara dansade istället. Han var rolig. När hg stängde drog jag, Axel, Partik, Jonte, Måns och massor av andra människor iväg till Västgöra nation och drack öl. Det var lite skumt men kul. Jag och Jonte brottades på volleybollplanen, två gånger. Jag hade sand överallt. Axel tyckte vi var underliga.

Det har varit två galet roliga veckor, men nu är det över och vardagen har hunnit ikapp. Jag känner mig dock väldigt ofokuserad. Lite som att springa efter bussen med kryckor och 18 matkassar. Så nu sitter jag här och väntar på nästa buss, hoppas att den kommer snart. Herregud, vad snackar jag om? Jag läser grundläggande färdigheter och för första gången på länge känns allt så väldigt rätt. Bara jag får ordning på mig själv och kommer med den där förbannade bussen så blir nog allt jättebra. Herregud, nu får jag sluta tjata om bussen, Imorgon har jag vfu i Strålsnäs utanför Boxholm. Typ jättelångt bort. Bussen från Ryd går 06.20. Jaha, då var jag där igen. Jag borde kanske bli busschafför.

Öhm, jag vill skriva mer men nu börjar ögonlocken bli tunga. Jag kör allt snabbt i en enda röra. Kul. I helgen kommer Sandra och hälsar på. Jag längtar! Jag hade lovat mig själv att städa vilket gick åt skogen. Jag vill vara på KALAS och lyssna på Moneybrother som förövrigt har en bra låt som heter It's been hurting all the way with you, Joanna.

Nu får det vara nog.

Joanna,  ser tillbaka, drar ett streck och vänder blad